Från museum till institut

Då Sjöhistoriska museet vid Åbo Akademi (sedan 1999 institutet) grundades som det första sjöfartsmuseet i Finland var ambitionen att skapa ett nationellt museum för landets sjöfart och man började tidigt planera för ett nybygge på den tomt där Wäinö Aaltonens museum står idag. En aktiv insamling av föremål, arkivalier och litteratur inleddes. Material strömmade in och redan efter ett år var den första museibyggnadens tre rum vid Tavastgatan 30 fyllda. År 1939 inköptes skonertskeppet Sigyn som blev Finlands första museifartyg.

Enligt sina stadgar fick museet till uppgift att:

insamla, konservera och i mån av utrymme utställa föremål, modeller och avbildningar, som belysa den nordiska och särskilt den finländska sjöfartsnäringens historia i såväl äldre som nyare tid.

Till museet skulle anslutas både ett arkiv och ett sjöhistoriskt bibliotek. Museets uppgift var inte minst att befrämja den vetenskapliga forskningen inom området.

Krigsåren och de ekonomiskt svåra tider som följde skrinlade de storslagna planerna på ett nybygge, men kvävde inte entusiasmen för att ta tillvara och dokumentera det maritima kulturarvet. På grund av resursbrist fick Sjöhistoriska som museum aldrig riktigt luft under vingarna vilket museets mångårige ordförande, professor Nils Storå, har fångat på ett mycket träffande sätt:

Sjöhistoriska museets vid Åbo Akademi historia är i hög grad en historia om ett litet museum med stora samlingar, ett enmansmuseum med en stor krets av gynnare och vänner, en utåtriktad institution med verksamhet i förseglade packlådor.

På sikt ledde den kroniska resurs- och utrymmesbristen till att museets föremålssamling (med undantag för Sigyn) deponerades i Åbo sjöfartsmuseum i observatoriet på Vårdberget år 1985. Sedan år 1999 är samlingen deponerad i sjöfartsmuseet Forum Marinum.

Arkivet och biblioteket som alltid utgjort kärnan i samlingarna stannade dock kvar inom Akademin och museet kom alltmer att få karaktären av en forskningsinstitution. För att bättre motsvara den verksamhet man i själva verket redan hade bedrivit under en lång tid ombildades museet till institut den 1 augusti 1999 och flyttade in i Forum Marinums huvudbyggnad följande vår. Ombildningen till institut föregicks av att det sista föremålet, Sigyn som på 1970-talet återfick sin ursprungliga barkrigg, år 1994 överläts till en för ändamålet grundad stiftelse.

Cirkeln sluts

Det unika samboförhållande som inleddes i mars 2000 då Sjöhistoriska institutet flyttade in i Forum Marinums huvudbyggnad innebar att en cirkel kunde slutas. För Sjöhistoriskas del har samboförhållandet erbjudit en unik plattform för att tillgängliggöra det omfattande arkiv- och biblioteksmaterial som samlats in under decennier. För Forum Marinums del har samboendet gett tillgång till en veritabel skattkammare att ösa ur och bygga utställningar på. Resultatet: ett museum som inrymmer en universitetsinstitution, eller omvänt: en universitetsinstitution verksam i ett museum är att betrakta som unik. Den symbios som uppstod ledde till att man tillsammans kunde förverkliga de storslagna planerna på ett nationellt museum för landets sjöfart som närdes inom Åbo Akademi redan under 1930-talet.

Den unika maritima kulturarvskorpus Sjöhistoriska institutets samlingar sammantagna utgör bildar det maritima centrets ”intellektuella samvete” – en outtömlig källa för forskning och utställningar.

Under 2000-talet har stort arbete lagts ned på att öka tillgängligheten till institutets arkivmaterial. Som ett led i dessa strävanden har över 400 hyllmeter rederi- och bolagsarkiv ordnats och förtecknats och över 4 600 skeppsdagböcker har gjorts tillgängliga för forskning.

Seminarie- och publikationsverksamheten har intensifierats under de senaste åren och serien Meddelanden från Sjöhistoriska institutet vid Åbo Akademi har genomgått en profilhöjning.

Intendenter för Sjöhistoriska museet/institutet

Från starten 1936 har verksamheten vid Sjöhistoriska letts av en intendent. Åren 1973–1993 användes titeln amanuens.

• Sven Andersson 1936–1970
• Nils Storå 1970–1972
• John Hackman 1972–1975
• Kim Montin 1975–2004
• Kasper Westerlund 2004–