11.7.2024
Kina har stora industriparker som minimerar avfallsströmmar och behov av infrastruktur. Fabrikerna använder andra fabrikers avfall som råmaterial och värdekedjorna finns i närheten av ekosystemen, vilket katalyserar uppkomsten av innovation och nya gröna initiativ.
I Karleby finns en berömd industripark, Kokkola Industrial Park. Parken är känd för sin avancerade kemiska industri, som bland annat producerar kobolt och zinkprodukter, vilket kräver svavelsyra. Svaveldioxid bildas som biprodukt, som används till att producera ny svavelsyra. Man tar tillvara restvärmen från processerna. Svavelsyra, som är en av världens viktigaste kemikalier, används i Karleby bland annat till att producera kaliumsulfat, och biprodukten, saltsyra, används för att producera kalciumklorid. Helheten, som består av 17 industriföretag och 60 serviceföretag, kan beskrivas som ett cirkulärt ekosystem.
Kina är ledande i flera cirkulära industriella ekosystem. Många tänker att Kinas industriella framsteg beror på subventioner, låga löner, billigt fossilt bränsle och obefintlig miljölagstiftning. Men i vissa fall är miljölagstiftningen rimlig, lönerna är inte orimligt låga, och energin är inte så billig som vi tror. En alternativ förklaring till Kinas konkurrensfördelar är deras stora industriparker, som minimerar avfallsströmmar och behov av infrastruktur. Arrangemangen gynnar industriell produktion av bulkmaterial, som exporteras globalt. Industrier använder andra industriers avfall som råmaterial. I en av parkerna sker på samma område: produktion av stål, ammoniak, salpetersyra, konstgödsel, koks och återvinning av metaller och plast. Industrierna är strategiskt placerade, för att helheten ska fungera. Infrastrukturen är i många fall optimerad, vilket reducerar utsläpp och ger kostnadsfördelar. Kina är i flera avseenden föregångare i cirkulär ekonomi. I vissa fall är stora delar av värdekedjorna i närheten av ekosystemen, vilket katalyserar uppkomsten av innovation och nya gröna initiativ.
Industriparker kan gynnas av att de kan använda samma hamn, samma avfallshanteringssystem, vattenreningssystem, el-infrastruktur, vägar, järnvägar etcetera. Europas gröna framtid är beroende av ett bättre samarbete mellan industrier, tvärtemot vad trenden ofta verkar vara. Aningen slumpmässigt och isolerat verkar olika industrier satsa på ökad kapacitet, istället för att kartlägga potentialen för utökat industriellt samarbete.
Robert A Frosch var en av Nasas högsta chefer på 70-talet. Efter Nasa-karriären forskade han, och kom 1988 ut med påståendet att människan måste konsumera mindre, produkter måste designas klokare/bättre, livslängden måste bli längre, avfallet måste återvinnas, och att hela industrin och samhället måste tänka om och arbeta tillsammans. Hans resonemang är nästan synonymt med det vi idag kallar för cirkulär ekonomi. Han var inte först med att tänka i dessa cirkulära banor, men han var kanske först med att förstå avfallsproblematiken på en global systemnivå. Han förutspådde hur mycket avfall vi skulle producera 2030. I linje med hans prognos, så producerar vi idag ca 100 miljarder ton fast avfall per år.
Frosch talade om PVC, katalysatorer för nafta-produkter som våra gröna industrier idag behöver, och produktion av sällsynta metaller. 35 år senare, så återvinner vi fortfarande nästan inget av det han listade som material som borde återvinnas. Vi konsumerar mer cement, PVC, brom, formaldehyd, fosfor, och platinum och så vidare. Frosch talade redan då om behovet av industriella ekosystem, där industrier och samhället jobbar tillsammans, i ett så slutet kretslopp som möjligt.
Hur möjliggöra detta? Vi borde forska mera i industriella ekosystem, ta med detta på politiska agendan, och utbilda fler ingenjörer. I ett nytt 3 årigt forskningsprojekt finansierat av Salos stad och Åbo Universitet, utreder jag med mitt forskarteam möjligheter för nya industriella ekosystem i Egentliga Finland.
Oskar Karlström
Skribenten är gästforskare vid Åbo Akademi och biträdande professor i cirkulär ekonomi.